Precis så känns det!
Jag var till MVC. Jag fick mina bedövningsplåster. Jag la mej ner och sträckte ut armen. Jag drog undan armen igen. Jag hyperventilerade och grät. Jag vägrade! Näe, det gick inte alls bra...
Men barnmorskan gjorde ett stort misstag. Jag frågade vad som skulle hända om jag inte klarade av att ta blodprovet. Då sa hon att dom "ju helst vill ha det". Där såg jag min öppning! Om jag inte skulle göra det skulle dom inte få som dom "helst" vill, men det funkar antagligen ändå.
Tillslut frågade jag om jag kan få en ny tid, då jag kan ta med mamma. Inte för att det kommer gå bättre då. Men eftersom jag fick en ny tid så slapp jag göra det idag.

Imorgon ska jag ringa hälsocentralen och höra om man kan få remiss till en fobiterrapeut av något slag. För så här kan jag ju för sjutton inte hålla på!